Himlabadet

"Himlabadet i Sundsvall. Den stora höjdpunkten var ett för mig nytt koncept. Utan förvarning upptäckte vi att det längs med kanten av den största poolen var strömt. Om man lade som i flytposition nära kanten av poolen färdades man i behaglig fart hela varvet runt. Det var samma sorts tryck som en sån där bubbelmassagegrej har som lotsade en stillsamt medan man t.ex. låg på rygg och beundrade Himlabadets alla plastträd och utsmyckningar. Vattenrutschbaneutbudet var kanske inte lika bra. I ”Black Hole” kunde man välja tema. Jungle eller Movies osv. Vilket ju är otroligt coolt MEN de skarpa små rännorna man åkte förbi på nervägen skavde på ryggen och tog ner på upplevelsen rejält. TURBO var en rutschbana i genren ”svår och brant”. Det var den. Den åkte kvickt ner och det strittade vatten i näsan. Man hann inte njuta och Fanny vågade inte ens åka. Båda dessa kanor åkte vi på endast en gång var. Det räckte gott och väl. Den sista banan hette ”Magic Hole”. Det var helt klart den bästa i Himlabadet. Medan de andra var så att säga simringslösa upplevelser var denna inte det. Så som svensk tradition tydligen påbjuder var det konstant grönt ljus och allahanda nioåringar ignorerade föreskrifter om att ”hålla avstånd” med stor iver, volym och vårdslöshet. Trots att man en och annan gång fick panik av närmande barnaskrik bakom en kunde man trösta sig med att ringen är bästa beskydd. Tyvärr visade det sig att det här inte stämde. På något vis kilade mitt ben fast i kaneväggen och mitt kindben tog sig en rejäl stöt. 6.9 av 10 kinden har läkt"